Fann en underbar dikt till minne av min salig mor, som gått vidare:
Tack kära Mor
för de tusen stegen
för oss på jorden
Du trampat har
Du somnade stilla
när färden var slut
Från allt vad _Du strävat
Du vilar nu ut
Minst på Dig själv
Du tänkte
men om vårt bästa
Du omsorg bar
Länge har Far
stått på stranden och väntat
Stilla och varligt
Han räcker ut handen
De vandrar tillsammans
vi ser dem ej mer.
– okänd