Igår skulle lilla gubben, komma hem efter avlastningsboende och de ringde mig direkt på morgonen och ville att han skulle prata med mig. Han hade packat och ville gå hem redan då han vaknade. Han hade ett aggressivt beteende och när jag pratade med honom och sa att det var dags att åka hem, så hette det att det hade de sagt i flera dagar till honom. Brukar jag ljuga för dig sa jag och han svarade .. inte medvetet … och en massa annat, och jag blev sänkt igen och trots att jag vet att jag inte borde bli det, för han vet inte vad han säger eller gör längre, men det hjälper inte att veta, känslomässigt så blir det berg-och-dalbana. När han sedan kom hem, var han sitt vanliga milda jag. Han är en mycket vänlig och omtänksam själ i grunden, men hur länge orkar jag med barg-och-dalbanan? I jämförelse så långt jag kunnat både höra och läsa mig till, så har jag det nog bättre än många andra i samma situation.