Lilla gubben är iväg på växelvård och igår ringde jag och fråga hur det gick, och personalen sa att det gick utmärkt och vi samtalade en liten stund. De Frågade om jag ville prata med honom och det lät ju helt OK, men skulle nog inte gjort det kände jag sedan, för då var allt helt plötsligt otroligt negativt och det var ju som flera lager på min dåligt samvete, för att jag behöver ensamtid och inte håller ihop och orkar. Veckan som kommer ska jag till min kurator och det känns verkligen som det behövs, i varje fall idag.