Den ska vi ta och fylla med mycket omtanke och kärlek, så mår jag bra själv. Går det inte idag, så blir det ju en ny dag imorgon och till slut lyckas man leva i ett enda lyckorus.
Fast, vill jag verkligen det, man har det ju ganska problemfritt med sin medvandrare Märtha på livets stig och vilken medvandrare i ordningen som bara öst och öser en med pussar och kärlek dag ut och dag in, det är helt fantastiskt hur mycket man får, men ger man lika mycket. Jag bara undrar.
Igår hade Märtha och jag besök av sonen och supergulliga sondottern samt en presentation av en flickvän, som man enbart kan ge tummen upp för. Ibland har han bra smak den lille sonen. Tyvärr blev det inte så länge som jag skulle ha önskat men om man är glad åt lite är man glad ofta.
