Han bytte namn med ett flin
den store spionen Bergeling
och under namnet Strandberg, Eugen
stack han från Sverige på kvicka ben
med på färden var hustrun Elisabeth
var de tagit vägen är det ingen som vet.
Alla skyller på alla i denna soppa
och frågar sig om han till Sovjet kunnat hoppa.
Den ena experten avlöser den andra
och massmedia relaterar hur de skyller på varandra,
det spelar ingen till, vem skyldigheten ligger hos
vår spionfågel har ändock flugit sin kos
och vem vet var han bäst finner tröst
tillsammans med hustrun på sin ålders höst.
Kanske i väst? Kanske i öst?
eller kanske en stund i solen först?
Ur min Diktsamling Hänt & Känt Nonsens
Publicerad i tidningen Arbetet 1987-10-17
Pongo
1987