Från ett av de amerikanska ursprungsfolken kommer följande berättelse. En pojke var arg på en vän som hade varit orättvis mot honom och gick till sin farfar. Farfadern sa, – Låt mig berätta en historia för dig. Jag har också varit mycket arg på människor som gjort mig illa utan att ångra det de gjort. Ilska sliter ned en, men den skadar inte ens fiende.
Det är som att ta gift och önska att ens fiende ska dö. Jag har ofta kämpat med dessa känslor. Det är som om det fanns två vargar i mig. Den ena vargen är god och gör inte illa andra. Han lever i harmoni med allt omkring sig och blir inte förorättad i onödan. Han kämpar bara när det är riktigt att göra det och kämpar endast rättvist.
Men den andra vargen är full av ilska. Minsta lilla sak gör honom ursinnig. Han slåss ständigt mot alla, utan anledning. Han kan inte tänka därför att hans ilska är så stark. Men det är verkningslös ilska, för ilskan förändrar inget. Ibland är det svårt att leva med dessa två vargar i mig, för båda försöker betvinga min själ.
Pojken såg sin farfar i ögonen och frågade, – Vilken av dem vinner farfar? Den gamle log och sa, – Den jag matar.
Men den andra vargen är full av ilska. Minsta lilla sak gör honom ursinnig. Han slåss ständigt mot alla, utan anledning. Han kan inte tänka därför att hans ilska är så stark. Men det är verkningslös ilska, för ilskan förändrar inget. Ibland är det svårt att leva med dessa två vargar i mig, för båda försöker betvinga min själ.
Pojken såg sin farfar i ögonen och frågade, – Vilken av dem vinner farfar? Den gamle log och sa, – Den jag matar.