Idag var jag och besökte min älskade lilla gubbe och han sov mesta tiden jag var där, för han hade blivit väldigt förkyld. Lilla Siri fick gå lös då vi kom och rusade rätt in i hans rum direkt, sedan fick inte ens personalen komma in utan små stötar på benen om de kom för nära husse (även matte var tabu). Ja vad säger man … kärleken mellan människa och hund är ju villkorslös och en husse glömmer man inte så lätt, säger en liten Siri. När vi gick i korridoren så hälsade hon glatt på de som ville hälsa på henne och i köksregionen, så hoppade hon och hälsade, men husses rum var tabu, honom var man tvungen att beskydda. Det var vår dag bl.a. och den blev ju lite lugnare än det var tänkt, men ändå väldigt bra.
Alzheimer är en fruktansvärd sjukdom och de anhöriga drabbas hårt. Den lilla gubben är snäll, älskvärd och glad, men har mycket bestämda åsikter och stor integritet fortfarande.
