Sverige har 9 miljoner invånare, om man ställer det mot alla dessa slavande människor, så har vi det förbaskat bra i vår lilla tvålkopp, med vårt sociala nätverk m.m. Eller ???
Det som är synd är de nya ”pensionärsslavarna”, som har arbetat och ”slavat” i hela sitt liv för en trygg ålderdom och slitit och betalat skatt och sedan när dagen för att njuta äntligen kommer, så får man ”under existensminimum” för sina slavpengar och det går inte att skylla på att ”penningvärdet” försämrats. (Min egen inkomst på mitt första jobb 1961 låg på 475 kr/månad). Hur många är det, som lever på detta vis och som inte faller under kategorin ”pensionärer har det så bra och kan resa och göra vad de vill”. Övervägande delen av pensionärerna idag går under kategorin ”fattigpensionärer”, så vad har Sverige gjort mot alla dessa våra minsta bröder och systrar.
”Adel, borgare och bönder” var de svenska samhällsklasserna 1866 och idag är det väl enbart ”Adel och borgare” som förser sig av den svenska s.k. ”välfärden” och sorterar inte under ”fattigpensionärer”. De andra, så även bönderna är idag ”slavar” under sin försörjningsbörda.
1960 då min käre far var politikern på väg in i riksdagen var det en arvodering till riksdagens ledamöter idag har de de högsta lönerna i Sverige, är det till dem våra förslavade pensionspengar ska sörja för. Min käre far får väl räknas till ”borgare” eftersom han var skomakare till professionen och han gråter nog i sin himmel, då han ser hur ett ”rättvisare” samhälle har urholkats genom åren.
En tankesnurra i vår tid, som gick igång på slaveriet i världen.
Ord på vägen:
Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig ska dö och så dör hon utan att någonsin ha levt.
Dalai Lama